Nu har jag suttit i telefon nästintill oavbrutet i 3 dagar. Men som det ser ut så går det åt mitt håll! HOPPAS! Jag blir stolt över mig själv när jag kämpar och ser till att det blir som JAG vill. Jag har gått från tjejen som kunde gråta i timmar bara för att göra ett litet sketet samtal. Jag var så fruktansvärt nervös när jag skulle ringa någon jag inte kände. Hua! Men nu har jag kommit över det och kan ringa bäst jag vill!

Sedan finns det människor som inte bör få sitta i telefonväxeln! Bittra, fittiga kärringar som inte fattar att dom har ett serviceyrke! Man ringer för att man vill ha hjälp också möts man av någon snäsig tant. Det tycker vi inte om!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag ta med mig mamma och åka ner på stan och kolla på cyklar :) undra om dom har några liknande som i tidigare inlägget;D knappast!

Uppdaterar senare!
PUSS