Jag har aldrig glömt vem jag var, har bara låtit det sova.
Enough cry cry! Suttit och tittat på så ska det låta med mamma o tompisch och jag älskar det! Sitter o amatörsjunger högt och diggar som fan! Speciellt allt "gammalt" vem kan inte älska tidiga cher låtar och riktigt gammal "mjukrock"? Delar med mig av en favorit innan jag kryper ner i soffan igen!
Meat Loaf - I would do anything for love!
Väldigt starkt och bra gjort utav dig måste jag säga! Förra gången jag flyttade ifrån Bollnäs, första gången, så flyttade jag till Umeå och bodde där i 7 månader. Jag blev arbetslös, var själv hela tiden medan kompisarna jobbade eller gick i skolan. Jag blev deprimerad och mådde skit. Jag tappade också bort mig själv! Så efter 7 månader flyttade jag hem, med svansen mellan benen. Det kändes som ett "misslyckande" som att man inte "klarade utav att bo i en större stad och utan tryggheten".
Efter några veckor hemma och lite ompysslande av mamma så hittade jag mig själv tillslut. Och sedan bestämde jag mig för att söka utbildning. Det blir ju lättare att flytta när man ska börja plugga, då får man en klass, klasskompisar och en samhörighet. Det är väldigt viktigt! Och nu bor jag i Skara och trivs hur bra som helst.
Det jag vill säga med detta utdragna inlägg :p är att du inte ska känna något misslyckande. När tiden är inne och mogen så kommer du hitta ditt nya hem. Och det är inget fel med att bo i Bollnäs tills man kommer på vad man verkligen vill! Så länge man inte bor i Bollnäs i hela sitt liv, för då tror jag inte man kan utvecklas som människa, då blir man förståndshandikappad och alkoholist ;p
Ha det så bra!
Kram
välkommen hem ;) tycker de räcker med de än ett enda långt utlägg om hur jag själv mår ;)
Eller så kan man läsa och se poängen! (om man pallar det vill säga) Genom att höra andras erfarenheter, och jag vet själv hur jobbigt det är att känna ett misslyckande!